Utan mörkertid kan man inte fånga de första solstrålarna.

Ulrika SandénSocionom, doktorand och licentiat i  innovationsteknik och hjärncancerpatient.

Jag forskar på Nuets förnöjsamhet. En grundad teori som har sin upprinnelse i arktisk miljö och som handlar om att acceptera livets olika nyanser. Att i gemenskap med andra skapa en acceptans och beredskap för sjukdom. Att bygga sin egen trygghet. Är man förberedd så blir det inte lika skrämmande när sjukdom kommer, men då måste vi vara beredda på att arbeta mer förebyggande och låta var och en vara unik. Patient är man enkom i den delen som har kontakt med sjukvården. I övrigt är man en människa med olika egenskaper, där en kan vara att bära på en eller flera sjukdomar. Sjukvården skapar hälsa genom att motverka sjukdom, övriga livet skapar hälsa genom livsval. För att göra så bra livsval som möjligt krävs att vi bygger upp människors styrka, inte bryter ner den genom ex. oförutsägbarhet och onödig väntan.

Sjukvården tenderar att se en sjukdom i taget fastän väldigt många patienter får följdskador och därmed inte följer den mall som sjukvården förväntar sig. Spetspatient som begrepp nyanserar patientrollen men förstärker också synen på att man ”är” en patient, i stället för människa. Många patienter vittnar om hur de inte känner sig sedda som människor. Vi patienter är inte raka streck, vi är alla unika men får behandling som vore vi räta linjer. Men är alltid den raka linjen närmsta vägen? Joel Elinder, designstudent på LTH har tagit fram Bananlinjalen, den visar hur vi genom att utmana gamla sanningar kan lära oss nytt. Det är som om sjukvården försöker räta ut oss. Vi kommer dit som individer, unika och egna på väldigt många olika sätt. Beteendemässigt, behovsmässigt, genetiskt och symtommässigt. Vi är alla varsin bananlinjal, och i stället för att se och undersöka hur vi är så försöker man få oss att passa in. Man försöker räta ut oss, utan att förstå att vi då spricker, skriker och slutligen förstörs.

Ulrika Sandén talar på konferens, med bananlinjal om halsen. Fotograf: Lina Arvidsson (www.linaarvidsson.se)

Det gäller även anställda. Om de anställda fick använda sina unika förmågor i mötet med oss patienter, hade fler velat jobba där då? Sjukvårdens effektiviseringar bygger på att kategorisera människor där våra behov blir förminskade och lösningarna produceras på ett löpande band ungefär som i en fabrik. Om vi fick bli sedda som unika individer med unika behov, sedda utifrån oss som människor och inte i en patientroll, så skulle vi ha större chans att anamma ett mer naturligt förhållande till liv, död, sjukdom och hälsa. Som jag lärde mig i Nordnorge, utan mörkertid kan man inte fånga de första solstrålarna.

Ulrikas böcker finns här: https://www.storytel.com/se/sv/authors/173612-Ulrika-Sanden

4 kommentarer

  1. Så klokt och fint du skriver! Patientbegreppet ÄR problematiskt när vi nu försöker frångå det historiskt passiviserade, patriarkala begreppet “patient”. Varje patient är en unik individ – person – med egen förmåga och kompetens. Det är med denna tes GPCC arbetar och “personcentrerad vård” är ett förhållningssätt som börjar få genomslag i vården – jag tror att 13 av Sveriges 21 landsting/regioner antagit utmaningen att arbeta “personcentrerat”. Det är ännu alltför okänt både ibland sjukvårdspersonal och patienter vad detta begrepp betyder och eftersom det är en filosofi – ett förhållningssätt – som många redan tycker att de arbetar utifrån blir saken komplicerad…”Såklart att vi har människan i centrum när vi jobbar i vården!”

    Tyvärr är det sjukvårdens organisation och struktur som är direkt människofientligt. Under några år fick det ekonomiska styrsystemet NPM – new public management – genomslagskraft inte bara på fabriksgolven (Ursprung :Toyotas ekonomer- löpande band ekonomi) utan även i sjukvården. Läkare tvingades på måndagsmöten redovisa ANTAL behandlade patienter per vecka – inte BOTADE eller VÄL OMHÄNDERTAGNA. Läkekonstens syfte gömdes och glömdes – alltfler sjuka människor fick allt sämre hjälp och vård.

    Det är av denna anledning det är så LIVSAVGÖRANDE att vi som har erfarenheter av vården samlas och diskuterar och berättar i forum som t ex denna blogg!
    Hälso- och sjukvården måste anpassas till MÄNSKALIGA VILLKOR igen – precis så som du skriver.

    Det finns forskning som visar att personcentrerad vård – där läkaren/vårdpersonalen och patienten/personen/individen ingår ett partnerskap och SAMVERKAR kring bästa möjliga vård faktiskt blir bäst. (Se: http://www.gpcc.se)

    TACK för dina reflektioner – jag är så tacksam att jag får uppleva ännu en vår – bara att se de första modiga narcisserna trotsa kylan gör mig glad!

    Malin Högberg
    Typ 1 Diabetes hela livet
    Multipla komplikationer
    Transplanterad med ö-celler och en av världens första “friska”/insulinfria diabetiker
    Konst- och Designhistoriker

  2. Hej! Tack för din kommentar och fina ord. Jag funderar över om det handlar om en kultur vi måste bli av med. Så länge sjukvården är uppbyggd i den hierarkiska ordning som är idag tror jag att vi kommer att ha stora problem. Det är de som tycker bemötande och delaktighet är viktigt som väljer att lära sig ännu mer inom det området. Lyckliga oss som får uppleva denna vår också 🙂 Kram Ulrika

  3. Javisst – förfärligt hierarkisk ålderdomlig kultur! Jag fortsätter plugga psykologi och försöker slipa mina argument för en jämlik vård! :-). Kram Malin

Lämna ett svar till UlrikaAvbryt svar